SPELRECENSIONER

NI NO KUNI: WRATH OF THE WHITE WITCH
PS3

Iklädd rollen som en liten pojke kastas man mellan sin egen värld och en parallell sagovärld. Spelet handlar i stort om familj och vänskap och det är något som jag verkligen uppskattar. Alltför få spel vågar handla om något så vardagligt och enkelt. Dock handlar det om ett japanskt rollspel, så sagolika väsen, stora bossar och allt däremellan förekommer också såklart. Det märks att man velat göra spelet mer åt det västerländska hållet beträffande rollspelselementen då det är någorlunda lättförstått och
liksom flyter på utan större besvär. Mängder av sidouppdrag är ett obligatoriskt inslag och den tecknade look spelet har är strålande vacker rakt igenom. De flesta karaktärer är välskrivna, men det fanns ett par jag hade svårt för och spelets tempo är släpande emellanåt. Allt som allt har äventyret varit en riktigt trevlig upplevelse.
MATHIAS LINDER

DMC: DEVIL MAY CRY
PS3, PC, Xbox 360

Dante är tillbaka, komplett med ny frisyr för att smiska demonstjärt i plural. Jag tyckte om föregångaren även om den enbart spann vidare på redan ”förlegad” speldesign. Den här gången är banorna mer experimentella och genomsyras av nytänkande och fantasi. Dantes kontrollsystem fungerar dessutom otäckt smidigt där axelknapparna används för att byta vapen som man sedan gör förödande stridskombinationer med. Smidigheten i striderna gäller även för de akrobatiska partierna där Dante måste
ta sig över avsatser och annat svindlande även om kameran tenderar att bråka emellanåt. Överlag är striderna följsamma och bandesignen god, men fiendedesignen och storyn kunde det ha lagts mer krut på. För att verkligen få ut det mesta av DmC: Devil May Cry måste man ständigt variera sin kampstil för att samla stilpoäng och låsa upp nya kombinationer. Gör man inte det kan spelets totala speltid på cirka sju timmar bli onödigt enformiga.
MATHIAS LINDER

ANARCHY REIGNS
PS3, Xbox 360

Det är sällan ett spels titel säger så mycket om vad man får, men Anarchy Reigns är, precis som det låter, ett spel där upp till 16 överdimensionerade karaktärer härjar samtidigt på banor i syfte att spöa på varandra. Den grafiska stilen som utvecklaren Platinum Games målat upp spelet i samt spelets upplägg osar nostalgi och arkadkänsla. Det blir ofta väldigt turbulent och i sina sämsta stunder ser det som försiggår på teveskärmen ut som ett mindre lyckat arrangemang av fyrverkerier. Ser man charmen med det hela inser man dock snart hur briljant spelet är. Online flyter spelet på riktigt bra och når upp till sin fulla potential. Offline är Anarchy Reigns lite magert på innehåll, men för alla som går igång på denna typ av okomplicerad våldsbatalj, som dessutom ackompanjerats av riktigt passande musik, finns mycket att hämta. Att spelet dessutom redan vid release kostar ungefär hälften av vad ett fullprisspel kostar borde göra valet enklare.
MATHIAS LINDER

DEAD SPACE 3
PS3, PC, Xbox 360

När nu Dead Space äntligen blivit en trilogi kan jag dessvärre inte låta bli att bli besviken. Föregångarnas koncept är nu radikalt förändrat och den där känslan av klaustrofobi och utsatthet, vilket var det man kände då man sprang runt halvt skräckslagen i föregångarnas mörka korridorer och fick smisk av otäcka monster är borta. Visst är de otäcka monstren kvar, men spelet är inte skrämmande längre utan mer, betydligt mer, actionfyllt istället. Nyheter i seriens tredje del är möjligheten att snickra ihop egna
vapen baserat på ritningar och material som hittas på banorna samt co-op. Förstnämnda anser jag bara vara tidskrävande och co-op bidrar inte till mycket då allt pangpang tenderar att bli enformigt och storyn är trist. Visst kan jag uppskatta att miljövariationen är större än tidigare och att fiendedesignen står sig som oerhört väldesignad, men överlag har Dead Space 3  styrts i helt fel riktning.
MATHIAS LINDER